Äldsta barnet, sonen Bodo, var född i
Manchester 1911 och sju år när familjen flyttade till Ungern. Hans
två systrar, Lydia och Maria, var yngre. Bodo gick i
skola - sporadiskt - under fyra år. Han lärde känna en artistfamilj,
vars barn gick i cirkusskola i Budapest. När barnen tog med honom
dit, upptäcktes hans begåvning i bl a akrobatik. Med mamma Karolinas
samtycke, men i smyg för fadern som ogillade tanken på att hans barn
skulle ägna sig åt taskspeleri, började han i cirkusskolan.

Han var bara 13-14 år gammal, när han fick ett
kontrakt i Italien, med en artistfamilj som behövde en lärpojke.
Ensam, utan att kunna italienska och med några dagars matsäck i ett
knyte, for han dit med tåg. Senare hamnade han hos en familj
Manetti som hade ett hus i Florens som sin fasta punkt men som
mest for runt och turnerade. Ibland var de bara hemma 3-4 dagar
mellan turnéerna, Fru Manetti bodde kvar där under turnéerna och
skötte huset.

Under sju år som "italienare" for han runt med
cirkusar och varietéer, Han arbetade bl a med
Josephine Baker
på en variete i Milano - vilket långt senare, 1965, resulterade i
att hon hälsade på hans familj i Gävle i samband med ett
framträdande i staden. Under hela tiden i Italien var han inte hemma
i Ungern en enda gång. Men han sparade av sin lön för att kunna
skicka hem pengar till mamman.

När han senare turnerade i Europa med Manettis fick
han dock möjligheter att hälsa på hemma. Och till Stockholm kom han
första gången 1935-36 för att uppträda. Men han drabbades av akut
blindtarmsinflammation och opererades på Serafimersjukhuset, som han
sedan bara hade lovord för.

Bodo reste då med
Cirkus Schumann och var i första
hand akrobat. Eftersom han var liten och lätt, var det, i språngbrädenumren, alltid han som kastades upp i luften. Men han
kunde annat också. I småcirkusar med liten personal måste man kunna
allt möjligt för "utfyllnadsnumren", så han hade fått lära sig
dansa klassisk balett, spela instrument, rida pas de deux, voltige m
m. Bodo var god vän med den kände clownen
Charlie Rivels
men
uppträdde inte själv i denna funktion; att bli clown var det
slutliga målet, när man kunde allt det andra inom cirkuskonsten och
dessutom hade rätt sorts humor.

Fram till 1940 fortsatte han att resa. I Oslo, som
han bedömde som en trygg plats i det oroliga Europa, hade han
skaffat sig en lägenhet. Därifrån reste han till Stockholm för att
spela på Chinavarieten mars-april 1940. Medan hans grupp var där,
gick tyskarna in i Norge den 9 april. Bodo hade engelskt pass och
kunde inte fara tillbaka.

 

England hade ingen allmän värnplikt. Bodo gick till
engelska ambassaden i Stockholm och anmälde sig som frivillig till
någon underhållningspluton. Men han blev aldrig inkallad.

 

Fadern hade dött under kriget. Bodos två systrar
bodde kvar i Budapest. Den ena ingick i en dansgrupp och bosatte sig
senare i Polen.

Hösten 1940 kom Bodo till Furuvik med
Cirkus Houcke.
Resten är gävlehistoria och för omfattande att berätta om här.

 

(Läs i följande länk om Bodos kontakt med

Furuviksparken, Gösta Nygren, Ungdomscirkusen och Furuviksbarnen.

Detta är länkat av Furuviksveteranernas webbmaster
Lisse-Lotte Danielson.)

 

En mångkunnig svensk

Det är Bodos änka - och mångåriga arbetskamrat -
Gun Rosenberg i Gävle som berättar om sin man. Hon gör
också några sammanfattande kommentarer som har bäring direkt på vår
tid:

 

- Bodo hade ju talat engelska som barn men glömde
sedan bort det mesta och var inte så bra på det språket senare. Men
han behärskade tyska, ungerska, svenska, franska och perfekt
florentinsk italienska. Vidare kunde han göra sig förstådd på
spanska och grekiska. Litet arabiska snappade han också upp under
gästspel i Egypten.