När Hällstadsborna själva tog sig en präst.
Gå till Startsidan
Senast uppdaterad:
2010-08-31
när Hällstadsborna själva tog
sig präst..
År 1661 hade
kyrkoherden i Hällstad
Petrus Benedicti Stercherus dött och en efterträdare skulle utses.
Domkapitlet i Skara – eller konsistorium, som det då kallades – hade tänkt sig
en lärare vid Stiftstadens gymnasium,
Jonas Brinkius och han sändes till Hällstad för att avlägga prov.
Men det gick inte
som domkapitlet och Brinkius tänkt sig. När han kom fram till
kyrkan var församlingsborna talrikt samlade och vägrade honom
tillträde till predikstolen. Brinkius hade inget annat att göra än att
återvända till Skara och rapportera det inträffade.
Predikstolen intogs
istället av
Haquinus (eller Håkan) Hellstadius och det var också honom
hällstadsborna ville se som sin nye präst. Han var son till den nyligen
avlidne kyrkoherden och hade i likhet med sina syskon antagit namnet Hellstadius,
en släkt som skulle komma att lämna många präster till Skara stift.
Obstinat inför konsistorium.
Domkapitlet kunde
naturligtvis inte låta sig nöja med sådan ohörsamhet. Haquinus Hellstadius
kallades till Skara för att stå till svars för sitt handlade. Protokollet
berättar att han tvärt emot att visa någon ånger uppträdde ytterst obstinat och
sedan han i ironisk ton tackat konsistoriet för dess hjälpsamhet, rusade han ut
och slog igen dörren efter sig med sådan kraft att det ekade i hela huset.
Naturligtvis kunde
ett sådant uppträdande inte tolereras. Hellstadius suspenderades på en tid och
när han återfick sitt ämbete var det på villkor att han inte skulle ”uppstudsa”
församlingsborna mot magister Brinkius. Denne sändes för andra gången till
Hällstad för att söka vinna församlingens bevågenhet. Även om inte detta
lyckades så utnämndes han ändå av konsistorium till kyrkoherde.
Fylleri och slagsmål
Men Hällstadsborna
gav sig inte. En deputation från allmogen i socknen begav sig till Skara och
fick företräde hos konsistorium.
De förklarade att
det var Haquinus Hellstadius de ville ha till kyrkoherde och ingen annan.
Ledamöterna i konsistorium föll dock inte undan. Hellstadius hade handlat fel
när han ställde sig på församlingsbornas sida då Brinkius skulle provpredika och
han hade uppträtt på ett otillbörligt sätt inför konsistorium. Dessutom hade
ledamöterna sig bekant att han var fallen för dryckenskap och hade varit
inblandad i slagsmål samt levat illa med sin hustru.
Jo, de uppvaktande
bönderna kunde ju inte neka till att Hellstadius för en tid sedan råkat i
slagsmål med en gammal knekt, dock först sedan denne ryckt prästen i skägg och
hår. Och inte heller kunde de förneka att han nyligen besökt marknaden i
Bogesund och därvid råkat i slagsmål med några soldater, men slagsmål på
marknader var ju något som man lätt kunde råka in i. Detta med hustrun var väl
också sant medgav de, men det är sällan ens fel att två träter och Märta
Tranander var nog inte alltid så lätt att tas med. Huvudsaken var att Håkan, som
de känt sedan han var barn, var omtyckt av hällstadsborna och att de önskade
honom som sin själasörjare.
Fick rätt hos kungen
När konsistorium
inte lät tala med sig vände sig de envisa hällstadsborna till
Kunglig Majestät och märkligt nog fick de gehör på högsta ort.
Konsistorium uppmanades att upphäva sin fullmakt för Brinkius och istället
utnämna Haquinus Hellstadius på tjänsten.
När denne avled år
1695 efterträddes han av sin son
Benedictus (Bengt) och vid dennes död 1706 blev hans yngre broder
Stephanus kyrkoherde. Fyra kyrkoherdar i tre generationer av samma släkt har
alltså beklätt ämbetet i Hällstad.
---------------------------------------------------------------------------------------
Sammanställt av Lisse-Lotte
Danielson/ lisse-lotte@danielson.be
Gå till 
Startsida
