Clara Salander - och en osannolik madam.

Gå till Gävledragets Startsida Senast uppdaterad:
2011-05-01

Allkonstnären
Clara
förevigar
en

osannolik

Madam

Bild tillhörande: Clara Salander - och en osannolik madam.

"
... Först fattar man Ladyns

korsett i ett grepp med båda händerna

och håller den så att Ladyn med ett

ben i taget graciöst kan stiga in

resårgördelns cirkel.

Vid Ladyns "Pull!" drar man uppåt

tills man möter ett visst motstånd

vid midjan. Där övergår rörelsen

till ett lirkande i etapper, tills plagget

hamnat på rätt plats ... "

Clara
Salander var en välbekant.profil på Österlen
under alla de år då hon

och maken
Sune bodde i det rosa huset i Gislövs by. Hon var medlem av

ÖSKG och
hade flera utställningar i våra trakter. Vår tidning kunde också

räkna
henne till sina regelbundna medarbetare Det är hon fortfarande, trots

att hon
och Sune numera har sitt hem i Gävle.

Clara har
ett spännande liv bakom sig, vilket hon gärna berättar om.

Som den
sanna konstnär hon är, kan hon också levandegöra sina minnen.

Hon
skriver och tecknar i sin mycket personliga stil. Dessutom kan hon både

sticka och
sy med bravur. De två sönerna växte upp när Clara och Sune bodde

i Umeå,
där hon undervisade i teckning. Hon har bott i Paris, i Karibien och

alltså ett
antal år på Österlen.

Bild tillhörande: Clara Salander - och en osannolik madam.

"Efter middagen serverades kaffe på verandan.
Jag kom med kopparna skramlande mitt i en aria föredragen av
husets härskarinna. Det var första och enda gången jag hade
tillfälle att lyssna till denna världsberömda stämma i
musikalisk form. Utan att genera mej slamrade jag på
för att riktigt visa Madamen att jag inte var nervös.

Senare blev jag i diskreta ordalag upplyst om
att man inte serverar kaffe när någon uppträder

- minst av allt om
primadonnan bär namnet AIda!"

O, Madam Alda, du tjocka färgklick på min levnads palett!

Dej glömmer jag sent eller aldrig!"

" ... Mej gav han uppdraget att framföra till Madamen
att nu var den förtjusande hunden här. Detta
hade jag ingen tanke på att göra, men erbjöd mig att
meddela att hennes hovmästare önskade få ett samtal.

Resultatet var en stormby som svepter med
sej hunden och sånär hade tagit hovmästaren också. Men
ännu återstod en tid
i

den ståtlige mannens närvaro på Casa

Mia. "

Ofta har Clara nämnt en särskilt
färgstark period då hon var kammarjungfru (piga!)
hos en berömd operaprimadonna, Madam Alda. Henne
skulle hon vilja göra en bok om, har hon sagt
ibland. Och nu har den tanken blivit verklighet!
Boken om den häftiga Madamen har kommit i ett
vackert band, fyllt av Claras flödande prosa och
omisskännliga teckningar:
Primadonnan
Madam Alda eller Konsten att klä på en Lady

(Förlaget
LaGun, Stockholm, tryckt i 150 numrerade ex.

Jag tyckte att historien var rolig
och underhållande, men jag hade nog inte klart för
mig att den där madamen var så stor.

Året var 1948. Clara hade lämnat
hemmet i Åbo, i ett krigshärjat Finland, och gett
sig ut i världen. Målet var att få studera vid den
berömda Cranbrook Academy of Art i Michigan,
USA. För att klara livhanken den första tiden tog
Clara arbete som kammarjungfru hos
Madam
Alda Vir Den.

- Madam AIda var en CELEBRlTET!
En berömd sångerska som uppträtt på de flesta
stora scener både i Europa och Amerika. Dit hade
hon kommit från sitt hemland New Zealand som ung
och gift sej med den betydligt äldre chefen för
Metropolitan Opera i New York:

Giulio GattiCasazza. Madam Alda var
PRIMADONNA ASSOLUTA!

Hos denna nyckfulla och koleriska
dam stannade Clara hela sommaren. Ibland hängde
nog anställningen på en skör tråd, men madamen
visste att Clara saknade arbetstillstånd, så det
var hon som kunde bestämma. Övrigt tjänstefolk i
huset - kock och köksa och hovmästare - byttes
ut i ett rasande tempo. Blev madamen förargad
var det bara att packa och ge sig iväg.

- Ibland liknade Casa Mias
härskarinna häxan i sagan.

Förelade hon sin personal en
uppgift gällde två saker: att klara den - eller
att dö.

Madam AIda var verkligen en
storhet inom operakonsten.

Efter La Scala i Milano följde
hon med Toscanini och GattiCasazza när de tog
över ledningen för Metropolitan i New York 1909.
Hon var operans ledande stjärna fram till
pensioneringen 1929. Hon var den första
operastjärna som uppskattade det nya mediet
radio och förde ut operan över hela Amerika. Hon
gjorde världsturnéer med Caruso och betraktades
som en av seklets största inom operan.

Vi som känner Clara Salander idag
förstår varför hon redan som ung konststuderande
klarade av den svajiga och samtidigt lärorika
tiden hos Madam Alda. Även om Clara är en nätt
liten kvinna är hon knappast den som låter sig
hunsas.

----------------------------------------

KONSTNÄREN
SOM PIGA

av Bodil Juggas

Böcker ligger i

drivor och travar på mitt skrivbord.
Men ett omslag lyser upp.

Det är handtryckt med guldbokstäver.

Boken finns i 150 numrerade
exemplar.

Jag lyckas hålla undan den från det
allmänna kaoset. Viker upp bladen,
försiktigt, försiktigt.

För det är ju Claras bok. Konstnären
och allkonstnären Clara Salander
från Åbo, Paris, Karibien och Umeå,
som levt ett spännande liv över hela
världen innan hon till slut hamnade
i Gävle.

Clara hälsade på i början av
sommaren och överlämnade
bokkorrekturet, en bunt papper.
Ville jag läsa hennes historia om
när hon jobbade som kammarjungfru åt
operadivan Madam Alda på Long

Island i slutet av 1940-talet?
Javisst.

Madam Aida är

en barsk primadonna som kräver hjälp
med att pressa in sig i korsetten
("vid Ladyns 'pull!' drar man uppåt
tills man möter ett visst motstånd
vid midjan. Där övergår rörelsen
till ett lirkande i etapper, till
plagget hamnat på rätt plats" ... ).

Alda avverkar tjänstefolk på löpande
band. Engelsmannen Edward blir bara
två timmar gammal som hovmästare.

Kammarpigan Clara stannar dock
längre än de flesta i Madame Aldas
imponerande residens Casa Mia. Trots
att hon, ve och fasa, skramlande
serverar gästerna kaffe medan husets
härskarinna sjunger en aria.

Unga Clara hinner bevittna otaliga
absurda interiörer. De hamnar i

hemlighet i hennes skissblock.

Och återberättas nu, mer än 60 år
senare.

Men
det är

först när boken äntligen ligger
färdigtryckt i höst som jag inser
finessen med helheten. Detta är inte
enbart en berättelse illustrerad med
författarens egna teckningar utan
ett möte mellan litteratur, konst,
konsthantverk - och oförmodat
wallraffreportage.

Det handgjorda omslaget och
omsorgsfulla trycket, textens häpna
iakttagelser i chosefri ton, det
bevarade vittnesmålet från en annan
tid och värld.

Och, inte minst förstås, skissernas
schvung och friskhet. Long Island,
New York, 1948 i Claras bilder är
slit i bykbalja,. är att städa,
damma, stryka, stoppa. Och så alla
dessa utslitna tjänare som anländer
och avreser med resväskan i hand.
Några av teckningarna har kolorerats
lätt och utsökt.

Jag är glad att jag hinner rädda
"Primadonnan Madam Alba" från att
drunkna i bokhögarna.

Den som lyckas skaffa ett av de
numrerade exemplaren har en skatt.

Clara Salander gör

inget inlägg i pigdebatten.

Men alla som försöker inbilla oss
att piga är ett jobb som andra, ska
jag hädanefter gärna korsettsnöra
ihop från topp till tå.

Bild tillhörande: Clara Salander - och en osannolik madam.