ursprungligen Uppsala-Gefle Jernvägs AB. 1845 föreslog greven A.E. von Rosen att en järnväg mellan Uppsala och Gävle borde anläggas. Det dröjde dock till 1870 innan idén om att en smalspårig järnväg skulle byggas från Uppsala till Margretehill i Forsbacka och där anslutas till Gävle-Dala Jernväg lanserades. Upsala-Margretehill Jernvägs AB bildades, och i december 1874 invigdes banan.
Den var dock inte smalspårig och byggdes trots namnet direkt till Gävle.
1884 öppnades Gävle-Ockelbo Järnvägs AB som drevs av UGJ och hade trafik till och från norra stambanan, men även lokal trafik. 1892 byggdes bibanan Gävle Södra-Bomhus.
I Gävle hade UGJ sin slutstation vid Södra station. UGJ:s förvaltning flyttade 1896 till ett stort hus på nuvarande Waldenströmsgatan. Där inrymdes även en godsstation. I huset, ritat av E.A. Hedin, installerades Gävles första eldrivna personhiss.
Huset brann vid midsommar 1967 och på tomten byggdes senare postterminal.
UGJ var 1897 först i Sverige med restaurangvagn.
År 1900 öppnade UGJ järnvägsparker i Älvkarleby och Furuvik. Den senare lever kvar som Furuviksparken och i Älvkarleby finns den renoverade Stora hallen kvar som minnesmärke över järnvägslinjen. 1933 övertog Statens Järnvägar UGJ. Hagberg, B: Uppsala-Gävle järnvägar 1874-1924; Forsberg, B: Uppsala Gäfle Järnvägar, Lokomotiven och dess personal.

Lerviks herrgård

har anor från 1500-talet då bagaren Carl Hindersson av bönder i Testebo köpte delar av "svedjorna" på grusåsen mot Norrlandet. Gården ägdes från 1670-talet av kyrkoherden i Hille, Jacob Grubb, från början av 1700-talet av rådmannen John Brun och från 1723 av handelsmannen Petter Almgren. Mot slutet av 1700-talet utvecklades herrgården under familjen Brändström som 1798 sålde fastigheten till i familjen ingifte Pehr Ennes. 1806 stod en ny huvudbyggnad i två våningar av trä färdig. Senare reveterades och vitputsades den och fick helt ny inredning.
Lerviks herrgård hade under Ennes tid cirka 30 kor, och där fanns svinhus och hönsgård med gäss och kalkoner.
I slutet av 1860-talet köptes herrgården av grosshandlaren Olof Axel Luth som i Jonstorp, fastigheten intill, anlade ett tegelbruk. På 1880-talet blev grosshandlarfamiljen Johan Fredrik Pousette ägare, och 1918 såldes gården till Gefle Folkbank. På 1920-talet drevs pensionat och kafé där.
1963 köpte Gävle stad herrgården, vars huvudbyggnad revs 1976. Ekonomibyggnader och mark har på senare år blivit Lerviks ridcentrum (se Ridsport) . Beskow, H: Bruksherrgårdar i Gästrikland; Meddelanden av Gestriklands Fornminnesförening 1918; Löfgren, F, & Sollbe, B: Gävlevandringar med Folke.

Carlsborgs värdshus

låg väster om staden, på nuvarande sjukhusområdet, tidigare galgbacke. I början av 1800-talet låg där ett lantställe som ägdes av grosshandlaren Mathias Söderström och senare övertogs av C.G. Lundqvist, källarmästare på Stadshotellet. Han drev sommarrestaurang på Carlsborg 1854-1884. I en paviljong fick brunnsgäster dricka mineralvatten. Ett hus på området hade musikläktare där bland andra Hälsinge regementes musikkår spelade, och i ett annat hus gavs teater och varieté. Många roade sig också vid kägelbanorna. Parken med trädgård och promenadstigar var inhägnad och entré betalades vid ett par grindar.
De sista åren arrangerade olika sammanslutningar sommarfester på platsen. Området köptes av Gävle stad eftersom det lämpade sig för den nya lasarettsbyggnaden (se Länssjukhuset). Från Gästrikland 1991-1992.

L.A. Mattons Läderfabriks AB

grundades 1852 av Lars Andreas Matton som anlade garveri i Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik i hörnet Kaplansgatan/Kyrkogatan. Stadsbranden 1869 förstörde garveriet och då det inte fick uppföras igen på den gamla tomten handlade Matton i stället med hudar, läder och skor. På det nya industriområdet vid Södra Skeppsbron på Brynäs fick ett nytt garveri uppföras 1879. Där utvidgades rörelsen. Matton övergick från att bereda alla slags skinn till att specialisera sig på sulläder som levererades till Sveriges ledande skofabriker. Mattons läderfabrik var på 1940-talet en av Sveriges största tillverkare av bottenläder och hade som mest 160 anställda. 1905 startades dotterbolaget L.A. Mattons Hudaffär handelsrörelse med hudar och skinn som drevs till 1970-talet. Adressen var Norra Stapeltorgsgatan 3, vid Stortorget.
L.A. Matton avled 1897 och firman övertogs 1900 av sönerna Emil och Waldemar. Från 1908 var Emil Matton ensam ägare. Företaget ombildades 1930 till aktiebolag med Emil Matton som chef. 1951 efterträddes han av sonen Lars.
Nya material och ökad import av skor på 1950-talet påverkade läderproduktionen och fabriken avvecklades 1961-1962. Fabrikslokalerna övertogs då av F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB. Humbla, Ph. med flera: Garvaresläkten Matton och läderhanteringen i Gästrikland . Se även Ödman, G: På den tiden.

Ennes, Pehr

(1756-1829), framgångsrik grosshandlare, redare och skeppsbyggare som blev mycket förmögen och lämnade betydande donationer till Gävle.
E. var son till borgmästaren Petter Ennes (1714-1797) och sonson till grosshandlaren och rådmannen Fredrik Ennes (1682-1753). Gift med Lisette Brändström (1766-1822). Arbetade hos sin svärfar, grosshandlaren Peter Brändström 1777-1784, blev hans kompanjon 1787, övertog handelshuset P. Brändström & Co 1806 och tog senare svärsonen Hans Wilhelm Eckhoff till sin kompanjon.
Ennes var även baggaredirektör, uppsyningsman över mudderverket och hamnen samt förvaltare av baggerifonden. Han uppförde kasernen i hörnet av nuvarande Södra Kungsgatan-Kaserngatan för att ha i beredskap om trupper skulle inkvarteras i Gävle.
E. lät 1802-1805 bygga det hus vid Rådmansgatan som 1848 köptes av Gävle stad till stadshus. Han köpte 1798 Lerviks herrgård av Peter Brändström och uppförde 1819 Enneska gravkoret. E. var en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och Gefle Stads Sparbank, ledamot av direktionen för Elementarskolan 1808-1829, ordförande i Handelssocieteten 1814-1825, skattmästare i Gävleborgs läns hushållningssällskap 1814-1829, ledamot av Patriotiska sällskapet och blev riddare av Nordstjärneorden 1818. Meddelanden af Gestriklands Fornminnesförening 1916/17. Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia ); Svenskt biografiskt lexikon.

Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan

1821 donerade grosshandlarna Pehr Ennes, Olof Elfbrink och Pehr Elfstrand 10.000 riksdaler för att en Lancasterskola för pojkar skulle inrättas. Skolan fick sina lokaler i kasernen men 1843 kunde man flytta till det hus som byggts på den så kallade Möllerska tomten vid Norra Strandgatan/Norra Slottsgatan. Verksamheten kom att ingå i den allmänna folkskolan, som infördes 1842. Huset förstördes vid stadsbranden 1869. Meddelanden av Gestriklands kulturhistoriska förening 1924; Lundén, G.E: Kyrkor och skolor (ingår i Ur Gävle stads historia).

Stadshuset

Norra Rådmansgatan 6. Pehr Ennes byggde huset vid Rådhustorget åren 1803-1805 som bostad åt sin familj, efter ritningar av hovintendenten Carl Fredrik Sundvall. Gävle stad köpte 1848 huset av Pehr Ennes dödsbo, och där drevs restaurang från 1855.
Huset förstördes vid stadsbranden 1869. En flygel i två våningar mot Drottninggatan, envåningslängan mot Norra Köpmangatan och en uthuslänga mot söder revs. Hovarkitekten Johan Fredrik Åbom gjorde ritningar för renoveringen med huvudbyggnad mot Drottninggatan och flygel utmed Köpmangatan. De byggdes 1874.
I bottenvåningen inreddes lokaler för handel, post och telegraf. Andra och tredje våningen byggdes för hotellverksamhet och Gävle fick på det sättet stadshotell. När hotellet upphört 1901 flyttades stadens ämbetslokaler 1902 dit från rådhuset. Där hade även Gävle stadsbibliotek sina lokaler 1907-1910.
I stadshuset finns spegelsalen, restaurerad 1935 efter S.H. Wranérs förslag. Där har kommunfullmäktige haft de flesta av sina sammanträden och där arrangeras fester. I Enneska salongen förrättas bland annat vigslar. I östra flygeln hade polisen lokaler tills det nya polishuset togs i bruk och flygeln ersattes med en ny byggnad.
I kvarteret söder om stadshuset byggdes förvaltningshuset för att ge lokaler till flera av kommunens förvaltningar. På gården mellan husen finns skulpturen "Fågel Fenix" av Torsten Renqvist, skänkt 1978 av Wlajko Mihic, se Mircona, och skulpturen "Rymden" av Robert Jacobsen, skänkt av GDJ-fonden 1990. Karlström, T: Gävle stadsbild.

Eckhoff, Hans Wilhelm

(1780-1849), brukspatron, skeppsredare, grosshandlare, gift med Louise Ennes. Anställd i handelshuset P. Brändström & Co. När Pehr Ennes tagit över firman blev svärsonen Eckhoff kompanjon 1805. Han tog över ledningen 1829 och ändrade firmans namn till H.W. Eckhoff & Co.
E. intresserade sig mer för järnexport än för skeppsbyggeri.
Ledamot av Borgerskapets 24 äldste, av direktionen för Gefle Stads Sparbank, av styrelserna för Sofia Magdalena änkehus och kyrkoråd samt Gefle elementarskola. Som ledamot av borgarståndet valdes E. för Gävle stad till riksdagarna 1817-1818 och 1823.
Instiftade 1839, till minne av hustrun, Christine Louise Eckhoffs änkehus. Lämnade donationer till Gävles skolväsende.
Familjen är begravd i Enneska gravkoret på Gamla kyrkogården. Svenskt biografiskt lexikon; Från Gästrikland 1932.

Kasernen

1810 lät Pehr Ennes bygga en militärkasern i två våningar i hörnet av nuvarande Kaserngatan och Södra Kungsgatan (tvärs över Södra Kungsgatan från Polhemsskolan sett). Huset skänktes 1815 till fattigvården.
1821 startades Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan och fick lokaler i Kasernen. 1822 sammanslogs Barnhusskolan och Friskolan till ytterligare en Lancasterskola i Kasernen. På 1840-talet, då Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan fick nya lokaler, flyttades slöjskolan för flickor dit från Arbets- och fattighuset.
1862 uppläts två rum i Kasernen till barnhem, och efter stadsbranden 1869 fick skolbarn sin undervisning där tills skolbyggnader byggts upp.
Kasernen användes till 1882 då ett nytt fattighus vid Södertull togs i bruk. Därefter blev där arbetarbostäder under några år. Ett 40-tal familjer, cirka 190 personer, trängdes då i huset. Kasernen revs 1893 och på dess plats byggdes Sankt Petrikyrkan (se Metodistkyrkan) som revs 1959 för att ge plats för gaturegleringar. I gathörnet byggdes senare ett kontorshus med bland annat butiker och en restaurang. Se även Arbets- och fattighus. Sterner, J: Gatunamn och Gävlehistoria (Från Gästrikland 1997); Ödman, G: På den tiden.

Enneska gravkoret

uppfört 1819 på nuvarande Gamla kyrkogården av Pehr Ennes, är högt med stora rundade fönster. Över entrén finns texten: "Bygdt af Pehr Ennes öfver dess graf gifvit till Gefle stads församling år MDCCCXXI", det vill säga 1821. Då överlämnades också inventarier, och en fond för dess underhåll inrättades. Koret användes till 1963.

Matton

Gävlefamilj som blev känd för sin läderfabrik och som även haft inflytande inom såväl kultur som idrott genom aktiv verksamhet och donationer.
1. Lars Andreas (1825-1897), grundare till L.A. Mattons Läderfabriks AB. Född i Ängskär, utskeppningsort till Löfsta bruk, utbildad hos garverifabrikören N.M. Tellbom i Gävle. Matton köpte 1852 Hans Wilhelm Eckhoffs före detta linne- och drällfabrik vid Kaplansgatan, fick burskap som garvare och öppnade butik för lädervaror och skor vid Norra Kungsgatan 3.
Matton arrenderade 1864-1868 laxfisket i Gavleån mellan nuvarande Kungsbron och "Smäcken", där Grand Hotell (se Gamla Grand) senare byggdes. 1879 och 1888 köpte han fyra vretar, "Mattonska vretarna", vid en svag strandremsa söder om Gavleån som han förstärkte. 1891 sålde han fastigheterna till Gävle stad. Där anlades sedan Strömvallen.
M. var ledamot av de 24 äldste, sundhetsnämnden och fullmäktig i Hantverksföreningen.
2. Ida (1863-1940), född i Gävle, dotter till Lars Andreas (1), känd skulptris, under större delen av sitt liv verksam i Paris. Elev vid Tekniska skolan (Konstfack) 1882-1886, studerade i Paris 1887, debuterade vid Parissalongen 1888.
1890 gjorde hon succé med skulpturen Bébé, senare utställd i Chicago 1892.
Ida Matton var i Sverige under första och andra världskrigen och gjorde då bland annat gravmonument, idrottspriser och -plaketter. Även under vistelserna i Paris fick hon beställningar från Gävle - som Gustav Vasa-statyn som 1924 avtäcktes i Kvarnparken, gravmonument för familjerna Matton, Själander, Brodin och Westergren, en byst av Karolina Själander i Rådhusesplanaden och en byst i Katolska kyrkan av dess första präst, Giovanno Carlo Moro.
Förutom skulpturer ställde hon ut landskapsmålningar från Lappland, exempelvis på Kvinnornas salong 1927. En hedersutställning arrangerades 1930 i Paris med 30 arbeten. Skulpturen Loke, som 1905 höggs i marmor och ställdes ut på Parissalongen 1909, göts 1936 i brons, och ett exemplar placerades på Stockholms stadshus gård. Ett annat donerade brodern Emil på hennes 75-årsdag 1938 till blivande Gävle museum Länsmuseet som 1963 ordnade en minnesutställning över Ida Matton med cirka 60 arbeten.
Ida Matton, som är rikt representerad på Länsmuseet, fick flera utmärkelser i Frankrike och Italien och Litteris et artibus 1927.
3. Emil (1866-1957), son till Lars Andreas (1), började i L.A. Mattons Läderfabriks AB som 14-åring i stället för äldre brodern Carl Julius, som dött 21 år gammal. Fick ansvaret för firman 1897, blev ägare tillsammans med brodern Waldemar (4) 1900 och ensam ägare och VD från 1908 till 1951 då sonen Lars tog över. Emil var då 85 år gammal. Ledamot i stadsfullmäktige 1907-1930, fullmäktig i Mellansvenska handelskammaren 1907-1946, styrelseledamot i Gävle Arbetareinstitut 1915-1949, i Sveriges Industriförbund 1911-1938 och i Svenska Garveriidkareföreningen 1914-1932. Han var fransk vicekonsul 1907-1919 och hade många styrelseuppdrag i Gävle.
Emil Matton var mycket idrottsintresserad och vice ordförande i Gefle Idrottsförening 1895-1909. Han tävlade på skidor (lär ha varit den förste som tävlade med två stavar i stället för en), var skytt och simmare och var 1884 en av de första som cyklade i Gävle. Efter ett besök i England 1892 lanserade han tennisen i Gävle.
Emil och hans söner Bertil, Lars, Einar och Wilhelm blev internationellt kända seglare.
Familjen bodde från 1904 i BLEWE-gården (namnet efter initialerna i barnens namn) i Villastaden. Huset hade tidigare ägts av Villastadens initiativtagare Carl Fredrik Asker och kallades då Askerbo.
4. Waldemar (1872-1956), son till Lars Andreas (1), drev faderns firma i samarbete med brodern Emil (3) 1900-1908 men flyttade sedan till Storbritannien där han levde resten av sitt liv. Framstående idrottsman och bergsbestigare.
5. Bertil (1896-1955), son till Emil (3). Verksam i L.A. Mattons Läderfabriks AB, senare även chef för Motortjänst i Gävle och VD för Forsby Elektriska AB. Han var intresserad av segling och erövrade flera priser, däribland Oscar II:s vandringspris. Han var även flerfaldig svensk mästare i simning. Bertil Matton hade många förtroendeuppdrag, var exempelvis ordförande i Gefle Segelsällskap och ledamot av styrelsen för Gavlegårdarna. Han omkom i en bilolycka.
6. Lars (1898-2001), son till Emil (3), civilingenjör, kom 1922 in i ledningen för L.A. Mattons Läderfabriks AB, vice VD från 1943 och VD 1951-1961. Styrelseledamot i Svenska Garveriidkareföreningen. Intresset för konst och kulturhistoria ledde till ledamotskap i styrelserna för Gästrike-Hälsinge Hembygdsförbund, Gästriklands Kulturhistoriska Förening och Gävle museum ( Länsmuseet), där han efter Philibert Humblas död 1952 skötte museets angelägenheter under ett år liksom under nästan hela 1961. Han var en av stiftarna av Gävle Musei Vänner 1943, samma år kassör och från 1954 även ordförande till 1970. Donator till Länsmuseet. Ordförande i Gävle stads konstnämnd 1955-1962.
7. Einar, född 1900, son till Emil (3).
8. Wilhelm, född 1901, son till Emil (3). Konstnär som 1952 hade en separatutställning i Gävles stadshus, bland annat med Gävlebilder. Han var även känd som fotograf.
9. Elisabeth, född 1903. dotter till Emil (3). Gift med Ivar Hylander, domprost i Växjö.
Humbla, Ph, red: Garvarsläkten Matton; Svenskt Konstnärslexikon; Från Gästrikland 1966 och 1991-1992. Se även Ödman, G: På den tiden.

Själander, Karolina

(1841-1925), gav namn åt Själanderska flickskolan. Under en sjukdomsperiod i ungdomsåren ägnade sig S. åt självstudier och tog matematiklektioner. Hon kom 1870 till Elsa Borgs flickskola som timlärare och blev snart skolföreståndarinna. 1874 övertog hon ansvaret för flickskolan. S. uppförde 1877 skolhuset på Norra Rådmansgatan 14 och övertog även Clara Linds flickskola. 1915 överlämnade hon skolverksamheten till Anna Åkerberg.
S. var med och bildade Föreningen för kvinnlig politisk rösträtti Gävle, kom in i stadsfullmäktige genom fyllnadsval i december 1910 under partibeteckningen Allmänna valmansförbundet och representerade där högerns kvinnor 1911-1914. S. var medlem av bland annat KFUK och Vita bandet.
S. är begravd på Gamla kyrkogården i Gävle. Graven smyckas av det monument hon till sina föräldrars minne själv skisserat och beställt av Ida Matton. I Rådhusesplanaden utanför Själanderska flickskolan står en byst föreställande S., utförd av Ida Matton, som Gävle flickskolas kamratförening satte upp 1942. S. fick 1901 Illis quorum. Sjöstedt, S, med flera: Karolina Själander och hennes skola; Från Gästrikland 1987Se även Ödman, G: På den tiden.

Brodin

en av Gävles ledande sjöfartsfamiljer i första hand på 1800-talet. Släkten gjorde sig också bemärkt inom industri, handel och politik. Brodins familjegrav på Gamla kyrkogården har ett monument utfört av konstnären Ida Matton föreställande en fartygsstäv där sorgens genius som en ung kvinna står med ett litet barn.
1. Olof d ä, fiskare, sedermera sjökapten, som kom till Gävle från Tynderö socken i Medelpad.
2. Olof d y (död 1867), son till Olof d ä (1), sjökapten som gick i skeppsbyggarlära hos Pehr Elfstrand och Lars Bång. Han startade Brodins Skeppsvarf 1849.
3. Olof August (1840-1911), son till Olof d y (2), skeppsbyggare och fartygskonstruktör, redare med fraktfart på bland annat Sydamerika. Övertog 1867 i samband med faderns död Brodins Skeppsvarf och anlade 1873 tillsammans med J.A. Bång och Carl Hyckert Gävle Varv, kallat Brynäsvarvet, på Brynäsudden. Direktör i Nordisk skibsrederforening 1889-1905, initiativtagare till Sveriges Redareförening 1909.
Han representerade Gävle i andra kammaren 1887-1893 och 1897-1905, tillhörde liberala samlingspartiet 1900-1905 och arbetade för fri handel. Ledamot av stadsfullmäktige 1871-1907, drätselkammaren 1876-1885, Gävleborgs läns landsting 1882-1892 och flera styrelser och nämnder. För sina förtjänster i samband med stadsbranden 1869 fick han guldmedalj. Riddare av Vasaorden 1899. Som en hedersbetygelse har minst ett fartyg fått namnet O.A. Brodin.
4. Erik (1872-1931), son till Olof August (3), skeppsbyggare och redare med intressen i industri och handel. Han startade 1916 E Brodins Varvs AB, som gick i konkurs 1921 men ombildades till Gävle Varvs och Verkstads Nya AB, se Gävle Varv, 1922. Han var även delägare i Gefle Porslinsbruk och AB Gefle Separator. Donerade medel till Stenebergsparken på Brynäs "då det var för långt för arbetarna att gå till Stadsparken", och 50.000 kronor till en fond där avkastningen skulle användas till friplatser på Gävle lasarett för medellösa och mindre bemedlade personer, främst från Gävle. Ledamot av stadsfullmäktige 1909-1910 och 1911-1916. Svenskt Biografiskt Lexikon; Arbell, G, & Humbla, Ph: Gävle Varvs & Verkstads Nya AB 1873-1948; Elfstrand, P: Hamn, sjöfart och varv (ingår i Ur Gävle stads historia).

Westergren

Isaac Westergren, son till Per Johan.

en av två grosshandlarfamiljer Westergren i Gävle.
1. Isaac garveriarbetare som 1872 grundade Isaac Westergren Co för kemisk-teknisk tillverkning, bland annat såpa, tvål och kosmetiska varor.
2. Per Johan (1846-1914), son till Isaac (1), grosshandlare och delägare i faderns firma. På Nygatan 11 drev firman partihandel, bland annat med kaffe, och startade 1914 eget kafferosteri med varumärket Izal.
3. Isaac (1875-1950), son till Per Johan (2), grosshandlare och konsul som gjorde stora insatser för idrotten i Gävle och Sverige. W., som under större delen av sin aktiva karriär representerade IFK Gävle, var i början av 1900-talet en av Sveriges bästa kortdistanslöpare som med revolutionerande träningsmetoder vann många priser i nationella och internationella 100-meterstävlingar. Han lanserade 1895 spikskor och liggande start i landet.
Blev vid OS i Paris 1900 utslagen i försöken på 60 och 100 meter men hade dessförinnan två gånger slagit inofficiellt världsrekord. Dels på 100 meter med 10,8 (1898-1989, då han tävlade för Gefle IF), dels på 4x100 meter med 46,0 (1902 i Stadsträdgården tillsammans med IFK Gävle-klubbkamraterna Harald Åsbrink, Tore Lidén och Torsten Anrell). Erövrade ett SM-guld (100 meter) och tävlade även i tennis, fotboll och segling.
Westergren ledde konståkning i Gävle i början av 1900-talet och bildade skola där Einar de Flon utbildades till en av de bästa konståkare Sverige haft. W. var anlitad som konståkningsdomare i Sverige och internationellt.
W. var med och bildade IFK Gävle 1900 och Gefle Fältridt- och Trafklubb några år senare. Som ordförande i idrottsplatsstyrelsen drev han fram en modern idrottsplats i Gävle, Strömvallen, bekostade delar av byggandet och har en minnesplatta på läktaren. Skänkte under 1920-talet mer än 400.000 kronor till svensk elitidrott, bland annat de Westergrenska träningsprisen, och sponsrade 1920 den svenska OS-truppen till Antwerpen med minst 100.000 kronor - det finns uppgifter om att detta engagemang kostade honom uppåt en halv miljon.
Isaac Westergren lär också tack vare sin generositet i hög grad ha varit delaktig i att ishockeyn tidigt fick fotfäste i Sverige.
Han var med och grundade Riksidrottsförbundet och var ledamot av dess överstyrelse 1903-1913 och 1917-1923. Ledamot även av Sveriges olympiska kommitté, den förste ordföranden i Svenska ishockeyförbundet, grundare av Gästriklands idrottsförbund.
Vid sidan av engagemanget i faderns firma Isaac Westergren Co drev han åren 1916-1920 även Fabriksaktiebolaget Viktoria i Helsingborg. Han var dansk konsul i Gävle och styrelseledamot av Gefleborgs Läns Sparbank och Norrlandsbanken samt styrelseordförande för Gefle Köpmannaförening. Svenska män och kvinnor; Wickberg, E: Kring Strömvallen (ingår i Ur Gävle stads historia); Svenska Folkrörelser del III, idrott.

Länssjukhuset

1887 invigdes nytt lasarett i Gävle, ritat av Axel Kumlien och byggt väster om staden där Carlsborgs värdshus legat. Brukspatron Theodor Söderhjelm på Tolvfors bruk skänkte mark till park och läkarvilla. Lasarettet blev en kompromiss mellan korridor- och paviljongsystem i en tvåvåningsbyggnad med trevånigt mittparti och två flyglar som rymde 120 sängplatser.
Isoleringspaviljong, ekonomibyggnader, lik- och obduktionhus, lider och bodar placerades vid sjukhuset. Nytt var uppvärmningen med ånga, luftväxlingssystem i salarna, vattentoaletter och elektriskt ljus. Lasarettsläkaren C. Åberg hämtade impulser från utlandet och sjukhuset fick internationellt hög standard. 1896 byggdes en paviljong för veneriskt och epidemiskt sjuka, 1906 en tillbyggnad för kirurgi och röntgen med vattenledningar och hiss.
En stor tillbyggnad gjordes 1927 och vården delades upp i kliniker. Sjukhuset utbyggdes ytterligare på 1930-talet för bland annat gynekologi och förlossningar (BB var färdigbyggt 1939), personalutrymmen och vänthall.
1935 fick sjukhuset, som dittills kallats Gefle och Gestriklands lasarett, hela länet som upptagningsområde. Det bytte då namn till Centrallasarettet i Gefle.
En donation på 300.000 kronor av Lotten Westergren 1935 gjorde det möjligt att bygga ett barnsjukhus som togs i bruk 1948.
I slutet av 1950-talet byggdes centralkök, matsalar, centralförråd och byggnad för obduktion och på 1960-talet uppfördes kliniker för psykiatri. Mellan 1969 och 1974 uppfördes en byggnad på 13 våningar och 1984-1986 en trevåningsbyggnad för akutmottagning och förlossning, byggd att tåla luftangrepp med bomber på 250 kilo.
1996 hade länssjukhuset 14 kliniker med cirka 440 vårdplatser, varav 60 platser används för övriga länet. I slutet av 1990-talet omorganiserades sjukhusverksamheten i Gästrikland, varvid flera vårdenheter överfördes från Sandvikens sjukhus till Länssjukhuset.
Bronsskulpturen "Diana på jakt" av Olof Ahlberg står sedan 1958 vid uppfarten till sjukhusområdet, vid stora entrén står "Solglitter" av Carl Milles, gåva av GDJ-fonden 1986, och vid psykiatriska kliniken placerade landstinget 1969 "Lekande barn" av Per Nilsson-Öst.
Se även Hospitalet, Grapes minne, Barnbördshuset och Epidemisjukhus. Karlström, T: Gävle sjukhus 1887-1987; Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Stadsbranden 1869

är den katastrofbrand man först tänker på när stadsbränder i Gävle nämns. Den 10 juli välte en limpanna i en snickarverkstad, förmodligen tillhörande en J.A. Erlandsson, i Lundströmska gården vid Drottninggatan/Norra Slottsgatan. Den stora brand som följde ödelade nästan hela norra stadsdelen med över 500 gårdar, 130 magasin, fyra broar och fyra mälterier. Heliga Trefaldighets kyrka, Berggrenska gården och några hus på västra sidan klarade sig medan rådhuset blev svårt skadat. På Alderholmen brann fem repslagarbanor, skeppsvarvet med två fartyg på stapelbädden, järnvågen, stadens vedgård och många småhus. Gävle-Dala Järnvägs byggnader och restaurang Fenix blev kvar. Södra Varvet antändes flera gånger men skeppsbyggmästaren Olof August Brodin och hans anställda släckte elden, vilket sannolikt räddade bebyggelsen söder om Gavleån. 8.000 personer förlorade sina hem, men endast en person lär ha innebränts och få skadats.
Husvilla fick bo i lador och i byarna runt staden, och en tältstad sattes upp på Sätraåsen. Grosshandlarfamiljerna flyttade till sina lantställen. Nödbaracker byggdes också snabbt upp för de hemlösa.
Omedelbart efter branden kom livsmedel på järnväg från Falun och med båt från Stockholm.
Två år efter branden var hälften av de nedbrunna husen ersatta med flerbostadshus i sten - delvis efter den stadsplan som ingenjören och översten Nils Ericson, känd som kanalbyggare, utarbetat. Karlström, T, och Viklund, H: Vinden tände staden; Gefle-Posten 13 juli 1869; Jönsson, J: Gefle Stads Brand, till Femtioårsminnet.

F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB

En testbilds brödtext

från 1993 Leaf Sverige AB, känd bland annat för Läkeroltabletterna från 1909, kolan AKO-mint från 1932 och Ahlgrens bilar ("världens mest sålda") från 1953.
Firman startades 1885 av Fredrik Ahlgren i en färghandel vid nuvarande Norra Centralgatan 11 i Gävle och hette då Firma F. Ahlgren. 1886 kom brodern Adolf Ahlgren med i verksamheten. På Södra Kungsgatan 27 började produktion av kemisk-tekniska artiklar som skoputsmedlet Nobless, Briljant metallputs, Posh golvpolish och ett bläck som gav företaget medaljer i Sverige och utomlands. Fabriken flyttades 1890 till Norra Skeppargatan 28 och butiken lades ner 1894.
1907 övertog Adolf Ahlgren ledningen, och 1916 startades AB Pastill för tablettillverkning. En ny fabrik byggdes på Brynäs, Bomhusgatan 1, sedermera Styrmansgatan 3, och det kemisk-tekniska sortimentet skars ner. 1918 bildades förpackningsbolaget AB Kartonnage.
1933 bildades ett konsortium av Firma F. Ahlgrens Tekniska Fabrik, AB Pastill, AB Kartonnage och det 1932 bildade AB Läkerol. Namnet blev F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB, med tabletter och konfektyrer som huvudartiklar. 1938 upplöstes konsortiet och bolaget övergick till Adolf Ahlgren. Han införde nyheter i reklamen då han lät kända personer intyga Läkeroltablettens förträfflighet, använde flygreklam och gjorde extra fina askar till kungligheter.
Produktionen av skoputsmedel och golvpolish upphörde 1961. Tablett- och konfektyrproduktionen sammanfördes 1963 till nybyggnader vid L.A. Mattons Läderfabriks gamla byggnader på Brynäs. De senare blev då lagerlokaler.
1966 bildades Läkerol A/S Norge, 1975 förvärvades Pix AB, 1977 det danska företaget C.R. Evers Co A/S och 1980 köptes försäljningsbolaget Läkerol AG i Schweiz.
F. Ahlgrens Tekniska Fabrik AB köptes 1985 av Procordia Food AB, som utnämnde Ove Anonsen till koncernchef. 1989-1991 genomfördes ett byggprojekt som bland annat innebar en helt ny fabriksbyggnad i Gävle, och 1990 ändrades namnet till Ahlgrens AB. Mellan 1987 och 1990 köptes också tre stora europeiska företag: finska Alex F Lindberg, västtyska Villosa-Werk och danska Benzon Brands.
1993 köptes Ahlgrens av den finska koncernen Huhtamäki, och 1994 bytte företaget namn till Leaf Sverige AB.
1999 slogs Leaf samman med konkurrenten Malaco till MalacoLeaf med den internationella livsmedelsjätten CSM som ägare. Sex år senare övertogs ägandet av två riskkapitalbolag, och företaget återtog namnet Leaf.
1955 instiftades Läkerols danska kulturpris och 1970 ett svenskt. Bland mottagarna av det svenska priset märks Povel Ramel, Arne Jones, Elsa Grave, Håkan Hagegård och Alf Henrikson.
Adolf Ahlgren utnämndes 1916 till Kunglig Hovleverantör till kronprins Gustav Adolf, sedermera kung Gustav VI Adolf, 1921 till kung Gustaf V och 1924 till kronprinsessan Louise som tillsammans med kronprins Gustav Adolf besökte fabriken 1932.
I samband med företagets 100-årsjubileum 1985 besöktes företagets anläggningar i Gävle av kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia.
Källor: Karlström, T: Ahlgrens 100 år 1885-1985; Gierow, K.G. med flera: Läkerols kulturpris 1955-1980. Se även Edman, G: På den tiden och Sjö- och pastillstaden.
Internet: www.leafsweden.se

Brändström, Peter

(1735-1809). Skeppsbyggare, redare, grosshandlare, rådman och kommerseråd, grundare av handelshuset P Brändström & Co, delägare av Stenebergs sockerbruk på Brynäs. B. var även ledamot av Handelssocieteten och av De 24 äldste. Han ägde flera hus i Gävle och bodde på somrarna på Lerviks herrgård.
B. var baggaredirektör 1774-1806 och såg i den rollen till att Gavleån muddrades och att kajer byggdes och förstärktes. Han var en framstående affärsman, på 1760-talet en av de mest förmögna i Gävle, och lämnade stora donationer i Gävle. Initierade och skänkte pengar till Gefle Elementarskola, Borgarskolans föregångare. Meddelanden av Gestriklands Kulturhistoriska förening 1923; Elfstrand, P: Gefle Elementarskola och Athenæum; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, Varv och Skeppsvarv och. Till

Elfbrink

köpmansfamilj med stort inflytande i Gävle på 1800-talet. Liksom släkten Elfstrand emanerade Elfbrinks från bondesläkten Danielsson i Västanå, Älvkarleby (då stavat Elfkarleby).
1. Olof (1773-1835), brukspatron på Mackmyra bruk, gift med Ulla Elfstrand. Född i Älvkarleby, son till bonden Daniel Nilsson i Västanå, vars farbror Daniel Danielsson blev stamfar för släkten Elfstrand. Olof Danielsson kom till Daniel Elfstrand D:sons firma, avancerade och blev 1802 kompanjon i firman. Då han var intresserad av järnhantering köpte han för egen del i början av 1800-talet Mackmyra bruk och Valbo masugn. Ordförande i Borgerskapets 24 äldste 1822-1833 och i Handelssocieteten 1825-1835. Han blev kommerseråd 1826, var ledamot av Sofia Magdalena kyrkoråd och en av grundarna till Ennes-Elfbrink-Elfstrandska Lancasterskolan.
2. Wilhelm (1813-1870), son till Olof (1), brukspatron, skeppsredare, chef för handelshuset Elfbrink & Luth. En av Korsnäs AB:s grundare. Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Till person- och släktkrönikan i äldre tid (ingår i Ur Gävle stads historia).

Elfstrand

familj som från 1730-talet och nästan fram till våra dagar spelat en framträdande roll i Gävle, i första hand för handel och sjöfart.
1. Daniel D:son (1706-1780), handelsman och rådman, härstammade från Älvkarleby (på 1700-talet stavat Elfkarleby). Fadern Erik Danielsson var bonde i Västanå. Sönerna Daniel och Per flyttade till Gävle på 1720-talet och tog sig namnet Elfstrand D:son. Daniel grundade 1738 ett handelshus.
2. Daniel d y (1748-1815), son till Daniel D:son (1), köpman, skeppsredare, rådman. Han utvecklade tillsammans med Olof Elfbrink faderns företag till grosshandelsfirman Dan Elfstrand & Co. Han var även med om att rekonstruera Stenebergs sockerbruk. Deltog i borgarståndet i riksdagarna 1800 i Norrköping och Stockholm 1809, arbetade för avsättning av Gustav IV Adolf. Kommerseråd 1811. Ägde Lexe.
3. Pehr (1783-1845), son till Daniel d y (2), gift med Ulla Valley. Grosshandlare, skeppsredare, skeppsbyggmästare. Han utvidgade tillsammans med Olof Elfbrink familjeföretaget Dan Elfstrand & Co. När Elfbrink blivit firmans ledare ägnade sig Pehr Elfstrand åt skeppsbyggeriet, som blev störst i Gävle. När firman köpte järnbruk och Elfstrand deltog i grundandet av Kungsfors bruk tog han titeln brukspatron. Han ägde Holmsunds herrgård i Bomhus, deltog i stiftandet av Gefle Sjömanskap, var en av grundarna av Ennes-Elfbrink -Elfstrandska Lancasterskolan, uppförde tillsammans med sina systrar Elfbrinksk-Elfstrandska gravkoret och anslog pengar till olika ändamål. Ledamot av handelssocieten 1810-1845, av borgarståndet i riksdagen 1815, ordförande för bränneridirektionen i Strömsbro och Borgerskapets 24 äldste.
I Elfstrands kök stod varje dag ett bord dukat där 10-12 gamla fattiga fick äta, och mat sändes till fängelset.
4. Daniel (1815-1856), son till Pehr (3), grosshandlare. Övertog firman efter sin far.
5. Per (1822-1862), son till Pehr (3), grosshandlare, tog över skeppsbyggeriet efter fadern, blev framstående skeppsbyggmästare och byggde den tidens främsta seglare. När Dan Elfstrand & Co upplöstes fortsatte Per Elfstrand med skeppsbyggeri. Han var också en av grundarna till Korsnäs AB.
6. Daniel (1858-1945), sonson till Pehr (3), lärare vid Borgarskolan 1890-1923. Pionjär vid genombrottet för skolundervisning i främmande språk på 1880-talet. Han ansåg att det talade språket spelar huvudrollen vid inlärning av nytt språk och tog hjälp av fonetiken så att uttalet i engelska skulle kunna accepteras av en engelsman. Master Daniel, som han kallades, tog initiativ till en kamratförening vid Borgarskolan 1925 och ordnade aktiviteter för eleverna. Deras uppskattning visades genom att en stipendiefond, Daniel Elfstrands minne, 1924 bildades vid Borgarskolan.
Daniel Elfstrand gav ut böcker om språkundervisning. Ett av hans verk, "An English Grammar For the Use of Swedish Schools", skriven på engelska 1897, kom i flera upplagor. Han studerade Gävles skolhistoria och gav ut "Gefle Elementarskola och Athenæum" 1928 och "Sveriges första enhetsskola" 1929. E. var ledare i Gefle Idrottsförening, dess ordförande 1891-1893, och själv utövare av sport, speciellt skridsko och skidor.
7. Percy (1891-1983), son till Daniel (5), blev efter akademiska studier i Uppsala amanuens på Kungliga Biblioteket i Stockholm 1919 och andre bibliotikarie 1929. Därefter slottsarkivarie och med tiden anställd vid kungens privata bibliotek.
Han publicerade "Ur Gefle stads äldre historia" 1937 och medverkade i "Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening". Dessutom skrev och illustrerade han i banden 4 och 8 av "Världshistorien". Utgav också från 1930 och i många år "Den svenska historiska årsbiografin".
Svenska män och kvinnor; Meddelanden från Gestriklands Kulturhistoriska förening 1919; Svenskt biografiskt lexikon; Elfstrand, P: Kapitlen Hamn, varv och sjöfart och Till person- och släktkrönikan i äldre tid (båda ingår i Ur Gävle stads historia); Ödman, G: På den tiden.

Gävle stadsbibliotek

på Södra Rådmansgatan vid Slottstorget initierades 1898 då grosshandlaren Sten Nordström skänkte en grundplåt på 2.500 kronor till ett stadsbibliotek. 1906 överlämnades hans bror Simons boksamling på cirka 7.000 band, och ett par rum i stadshuset uppläts till stadsbibliotek med ingång från Norra Köpmangatan. Det öppnades i april 1907. Grosshandlaren Wilhelm Lindeberg blev dess förste bibliotekarie, och genom förmånliga inköp av boksamlingar utökade han bokbeståndet avsevärt.
1955 donerade kyrkonotarien G. Richard Hedmark, som själv samma år gav ut boken "Försvunna bibelskrifter och andra litteraturhistoriska essäer", sin boksamling om cirka 13.000 band till biblioteket.
Stadsfullmäktige beslutade 1910 att av de Murénska räntemedlen avsätta 240.000 kronor till en fond till en kombinerad biblioteks-, konsert- och föreläsningsbyggnad. Projektet realiserades dock aldrig (se även Badhusprojekt och Idrottshusprojekt).
Biblioteket fick samma år lokaler på andra våningen i Börshuset. Det flyttades 1938 till Sjömanskyrkan och blev kvar där till 1962 när det nybyggda biblioteket i Böndernas hus vid Södra Strandgatan stod färdigt. Tidskriftsrum med Kafé Edbom invigdes 1990 mot Södra Rådmansgatan. Barnbibliotek, som sedan 1955 funnits i Folkets hus, öppnades vid Petregatan 3.
1994 rustades biblioteket. Entrén mot Södra Strandgatan byggdes över till tidskriftsrum med flyttbara hyllor så att det kan ändras till konsert- och möteslokal, och Kafé Edbom fick större yta. Även Konsumentrådgivningen fick plats i lokalerna och på andra sidan av entrén Barnbiblioteket.
Gävle stadsbibliotek blev 1940 centralbibliotek för Gävleborgs län. Den första bokbussen anskaffades 1964.
Vid entrén står Sandro Chias skulptur "Tankfull man", skänkt av GDJ-fonden 1987. Inne i biblioteket står Johnny Mattssons skulptur "Rörelse" från 1962 och "Livspelare" av Dag Wallin.
Föregångare till stadsbiblioteket var sockenbiblioteket som drevs av Bildningsföreningen på 1860-talet och var placerat i rådhuset.
Bland senare tiders stadsbibliotikarier märks:
· Thord Plenge Jakobsson, som fick tjänsten 1961 efter fröken Ingrid Rosendahl. Han flyttade till Norrköping 1971 och var en tid även rektor vid Statens biblioteksskola.
· Anna-Lisa Hillbom, känd som Storveta, var förste bibliotikarie 1972-77.

Wranér, Sven Henrik

(1894-1965), stadsarkitekt i Gävle 1933-1959. Ritade bland annat Länsmuseet, Gävle elverk, Travrestaurangen, biografen Röda Kvarn, Nynässkolan, Lillhagsskolan och Bomhus Folkets hus. Han ansvarade för Gävleutställningen 1946 och för restaurering av Gävle Teater 1958. Ledamot av Gävle stads hembygdsråd. Var kontrollant för de svenska paviljongerna vid Parisutställningen 1925. Arkitekt hos Kungl Byggnadsstyrelsen 1927-1932. Wranér fick Gävle stads förtjänstmedalj 1946 och blev 1962 Gävle stads förste kulturpristagare.

Polishuset

Södra Strandgatan 1-5, på platsen öster om Länsmuseet där Murénska badhuset legat, togs i bruk 1971 och invigdes 1972. Gunnar Landberg, arkitekt vid ELLT, ritade huset och inredningsarkitekten Dagmar Enerdal föreslog inredning. Polisens verksamhet flyttades då från stadshuset östra flygel vid Köpmangatan, där man hade haft lokaler sedan 1930.
I början av 1900-talet låg norra polisstationen i rådhuset, södra polisstationen vid Östra Islandsgatan 9 och ridande polisens station vid Norra Köpmangatan 14.

Förvaltningshuset

mellan stadshuset och Gavleån invigdes 1973. Huset har formgivits av firma Ahlgren-Olsson-Silow som en pendang till Folksamhuset - de båda kontorspalatsen ligger på varsin sida av rådhuset.
Tomten, som en gång tillhörde Jonas Selggren, fungerade från 1961, då det trähus som då fanns där revs, och fram till byggandet av förvaltningshuset som parkeringsplats med bensinstation och korvbar.

GDJ-fonden

Gävle-Dala Järnvägs AB:s stiftelse för befrämjande av Gävleortens näringsliv och turistväsende, bildades 1945 sedan staten övertagit järnvägsbolaget och Gävle stad ersatts för sin del av aktiestocken. Fonden förvaltas under tillsyn av Handelskammaren i Gävle, som utser en styrelse, länge ledd av Tryggve Ahlgren, VD för Gävle-Dala Stadshypotek 1961-1985 och finsk konsul i Gävle. Fonden har givit Gävle en speciell kulturprofil genom många donationer av skulpturer. Den första var statyn som föreställer Per Murén, och senare tillkom bland andra Gudinna vid hyperboreiskt hav, Tredelad vilande figur, draperad och Musicerande änglar. 1994 fick Gävle Auroras seger och Najad, och 1998 invigdes vid Konserthuset Flerhalsad cello av Arman. Tryggve Ahlgren fick 1997 Gävle kommuns kulturpris med motiveringen "för att han genom GDJ-fondens donationer givit staden Gävle en särprägel. Ehn, M: Skulpturstaden Gävle.

Gefle Stads Sparbank

startades 1824 för att förvalta mindre bemedlade arbetares sparmedel. Pehr Ennes lämnade 1.500 kronor och de fem societeterna lika mycket till en grundfond för att starta banken. Banklokal hyrdes fram till 1869 i rådhuset, därefter i Gävle slott och andra lokaler. 1899 flyttade banken till sitt nybyggda bankhus, Sparbankshuset vid Salutorget, nu Stortorget. Banken, som 1951 fick det kortare namnet Gefle Sparbank, sammanslogs 1961 med Gefleborgs Läns Sparbank till Gävleborgs Sparbank, sedermera Föreningssparbanken. Den nya banken fick de första åren huvudkontor vid Nygatan 26. Fyhrvall, O: Stadens banker, försäkringsbolag m.m. (ingår i Sveriges handel och industri, Gefle).

Mircona AB

Lötängsvägen 5, startades 1948 som Gävle Verktygsfabrik AB av Wlajko Mihic, invandrare från Jugoslavien. Från början av 1950-talet användes lokaler i Gamla Grands källare.
Mihic hade problem med att hitta bostäder till den personal han behövde, och 1959 flyttades huvuddelen av rörelsen till Gränna. Efter ett år, då bostadssituationen i Gävle förändrats, såldes Grännafabriken och fabrikationen samlades åter i Gamla Grand.
1964 flyttades verksamheten, tillverkning av skärande verktyg av hårdmetall, bland annat för export, till en nybyggd anläggning vid Joakims backe där verksamheten fördubblades. 1973 invigdes en utökad fabrikslokal och 1982 tog Wlajko Mihics dotter Ragnhild över som VD.

Christine Louise Eckhoffs änkehus

Ruddammsgatan 22, där Hotel Winn nu ligger, uppfördes på 1840-talet. Änkehuset instiftades 1839 av Hans Wilhelm Eckhoff. Huset innehöll tio lägenheter på ett rum och kök för änkor efter handlande, sjökaptener och "ståndspersonal" i Gävle. Förstördes vid stadsbranden 1869 men uppfördes igen. Stiftelsen förvaltas av Handelssocieteten

Sofia Magdalena änkehus

Med anledning av kronprins Gustav Adolfs födelse 1778 beslutade societeterna i Gävle att bilda en änkehuskassa för "torftiga enkors understödjande". Drottning Sofia Magdalena tillät att fonden uppkallades efter henne och lämnade penningbidrag. Rådet för Hospitalet var förvaltare tills en direktion 1784 tillsattes som efter 1803 innehöll representanter för de stödjande societeterna. Senare har bland andra handelsföreningen och hantverksföreningen lämnat ekonomiska bidrag.
Det gamla hospitalet användes som änkehus från 1845 men förstördes vid stadsbranden 1869.

Gamla kyrkogården

När kyrkogården innanför bogårdsmuren runt Heliga Trefaldighets kyrka började bli fullbelagd invigdes 1808 en interimskyrkogård vid Västra Vägen. På grund av finska kriget 1808-1809 fanns soldater i Gävle, och många av dem dog i kolera. Massgravar för farsotens offer anlades då i Kroknässkogen, som området på den tiden kallades. På 1800-talet och långt in på 1900-talet gravsattes de flesta i så kallade allmänna varv i speciella kvarter eftersom de anhöriga inte hade råd att köpa familjegravar. Dessa ökade dock långsamt i antal, och efter 1922 nyanlades enbart familjegravar. Kända Gävlefamiljer som Ennes och Elfbrink har byggt egna gravkor, andra har omfattande utsmyckningar på sina familjegravar. Konstverket "Treenigheten" formgavs av Johnny Mattsson.
Bårhuset, ritat av E.A. Hedin, invigdes 1896 och användes till 1960. Vaktmästarbostaden togs i bruk 1881 och användes som tjänstebostad till 1987.
Kyrkogården, som utvidgades 1844, kallades länge Nya kyrkogården. När en ny kyrkogård som senare fick namnet Skogskyrkogården anlades 1929 kallades den först Nya kyrkogården, och den äldre fick då heta Gamla kyrkogården.

Gävle-Ockelbo Järnvägs AB

antog bolagsordning 1882 och järnväg öppnades 1884. Banan, med stationer i bland annat Strömsbro, anslöts i Ockelbo till Norra stambanan Uppsala-Gävle Järnvägs AB skötte trafiken till 1933 då SJ tog över verksamheten. Banan levde som enskild järnväg till 1938 då den förstatligades. Banan elektrifierades 1942.

Södra station

Södra station år 2000.Fotograf: Leif Jäderberg

Södra station under byggnad.Fotograf: Carl Larsson

När Ostkustbanan skulle byggas gjordes 1924 en utredning om all järnvägsdrift i Gävle skulle kunna samlas där Uppsala-Gävle Järnväg hade sitt stationsområde med administrationsbyggnad öster om järnvägen och den lilla stationsbyggnaden av trä, "Gäfle Södra Personstation", vid Södra Esplanadgatan. Stadsarkitekten Gunnar Wetterling och Artur von Schmalensee ritade förslag till gemensam station, en anläggning med stort torg söder om Gavleån fram till ett stationshus i två våningar med entrén i portik av pelare mot norr. Tågen skulle gå på en jättelik arkad, en våning över marken i anslutning till stationshuset, över torget och Gavleån. Det föreslogs i stadsfullmäktige att Centralstationen, där Gävle-Dala Järnväg hade sina lokaler, då skulle bli saluhall, vilket ytterligare kylde ner den redan bistra stämningen mellan järnvägsbolagen GDJ och UGJ.
Slutförslaget blev fortsatt skilda stationer och Södra station byggdes 1926 för Ostkustbanan och Uppsalabanan vid Esplanadgatan, senare Muréngatan, med huvudentrén vänd mot Brunnsgatans ostliga inledning. Gunnar Wetterling ritade stationen, som byggdes i tegel och betraktas som en av Sveriges främsta 20-talsklassicistiska byggnader. Det gamla stationshuset revs.
Södra station behövdes inte längre när OKB och UGJ såldes till staten 1933 och verksamheten koncentrerades till Centralstationen. Byggnaden har därefter använts för SJ:s fritidsverksamhet, viss administration och till danslokal med namnet Maxim. Tornuret som haft sin plats ovanför entrén kom åter på plats i tornet 1988. Södra station byggnadsminnesförklarades 1986. Forsberg, B: Artikel i Gefle Dagblad 1995-06-06. Se även Forsberg, B: Uppsala-Gäfle Järnvägar.

Ny sida 1

Även på Gävledraget