Clara Salander illustrerar Fråga mig om allting.2011-05-01
Clara Salander
illustrerar valda delar utplockade
ur en praktisk handbok från 1883.
- FRÅGA MIG OM
ALLTING!
Innehåll
ALLMÄNNA GODA RÅD
Tjenstehjons åliggande
Tredskande tjenstehjon
Lifräddningsboj - En annan lifräddningsboj
Bäddar för fattigt folk
Att hålla sina barn rena och
snygga
RÅD VID MINDRE OLYCKOR
Då en person fått något stoft i
ögat
När en person faller
Näsblod
Qväfning
Styng
af insekter
SJUKDOMARS LINDRANDE
Solstyng och åskslag
Ricinolja
Kolera
SÄRSKILDA REGLER OCH FÖRSIKTIGHETSMÅTT
VID GIFVANDET AV MEDICIN
Med afseende på idiosynkrasi
Slag
Svimningar, hysteri etc
Skendöd genom dryckenskap
Slag eller kongestioner i
allmänhet
RÅD VID DRAMATISKA HÄNDELSER
Ormbett
Bett
af galna djur
Gifterna delas in i fyra klasser -
Läkare bör omedelbarligen eftersändas
Hängda
Då kläderna fatta eld - Antändes en kvinnas kläder
Blödningar
--------------------------------------------------------
Allmänna goda råd
|
Tjenstehjons åliggande
är att förrätta det arbete
och de sysslor som husbonden skäligen föresätter. Som
erfarenheten visar, att en del sysslor äro sådana, att
tjenstehjon gerna vill undandraga sig dem, har lagen särskildt
nämnt några sysslor, som tjenstehjon
icke eger undandraga sig; sålunda är stadgadt, att det icke får
neka att afdraga huden på döda kreatur, samt att "körslor med
oxar och skorstenars sotande å de orter, hvarest inga särskilda
personer dertill finnas", äro sådana sysslor som husbonde
skäligen kan ålägga ett tjenstehjon.
 
|
|
Tredskande
tjenstehjon. Är tjenstehjon
försumligt, gensträfvigt eller i sin lefnad oordentligt och
låter sig icke med godo rättas, eller är det otroget eller
till åtagen tjenst oskickligt, eger husbonden skilja det
ifrån sig. Kan icke överenskommelse träffas, så må husbonden
i två vittnens närvaro tillsäga tjenstehjonet att gå ur
tjensten, men vägrar tjenstehjonet att gå eller husbonden
icke vill tillkalla vittnen, så anmäles förhållandet i
Stockholm hos öfverståthållareembetet för polisärenden, i
andra städer hos magistraten eller poliskammare, der sådan
finnes, samt på landet hos kronofogde eller länsman, som
eger att tjenstehjonet ur tjensten vräka.
|
|
Lifräddningsboj. En enkel men
särdeles nyttig lifräddningsboj för personer, som bada
på farliga ställen eller vilja lära sig simma, kan göras
på följande sätt. En dubbel, 2 1/2 aln lång remsa af
groft bomullstyg afsys i 9 rum med 2 tum mellan hvarje,
och rummen fyllas sedan med finskuren kork, som antingen
köpes särskildt rör ändamålet eller hvartill gamla
korkar användas. Små hål göras nedtill, hvarigenom
vattnet kan afrinna. Bojen knytes kring halsen och
midjan med starka band af tyget, som äro mycket väl
fastsydda.
En annan
lifräddningsboj.
En gammal boa
öppnas, stoppningen urtages och skinnet fylles i stället
med finskuren kork samt hopsys. Boan knytes med band i
samma färger som skinnet. Särdeles lämplig rör damer vid
segling i stormigt väder. Herrarnes västar kunna fodras
på samma sätt.
|
Bäddar för
fattigt folk. Björklöf anses vara särdeles fördelaktiga
härtill; de böra samlas på
hösten, under torr väderlek, och
torkas väl, samt sägas hafva en behaglig doft och
vara mycket spänstiga. Ohyra trifves ej heller bland björklöfven.
|
Att
hålla sina barn rena och snygga
är för hvarje husmoder ett mycket
inkomstgifvande tidsfördrif. Man har nemligen funnit,
att fyra barn, som få gå orena och snuskiga, förtära
lika mycket föda som fem barn, hvilka hållas rena
och snygga.
 
|
Råd vid mindre olyckor
|
Då en person fått
något stoft
i
ögat, så ställ
patienten framför eder, lägg edert pekfinger på hans
kind och för den sakta uppåt, så brukar man lyckas
borttaga stoftgrandet. Skulle detta dock ej vara nog, så
upprepas samma rörelse medan man håller en knytnål eller
annan större nål på ögonlocket, så att det kan vändas ut
och in och stoftkornet borttagas med hörnet af en fin
silkesduk. Ögat tvättas med kallt vatten och förbindes
för att utestänga dagern. Skulle ögat vara mycket inflammeradt, tages ett laxativ, och ögat tvättas med
något kylande vatten.
 
|
|
När en person faller,
händer ej sällan att tummen vrides ur
led. F ör att draga den till rätta, lägges då en
dubbel slinga af grofva snodder kring tummen,
hvarmed den åter drages i sin rätta riktning. Tummen
bör först omlindas med en lapp, så att snöret ej kan
skära in uti skinnet. När den åter är i sitt rätta
skick, pålägges ett kallt omslag.
|
|
Näsblod.
Af hvad orsak näsblod än
härleder sig, kan den vanligen hämmas, om en liten plugg
af linneskaf instoppas i näsan. Hjelper ej detta, lägges
ett kallt omslag om pannan; armarne upplyftas öfver
hufvudet, som stödes mot händerna; en plugg af linneskaf fuktas litet, doppas i pulveriseradt gummi
arabicum och instoppas i näsan. Gummit kan blandas med
hälften alun, eller doppas pluggen
i
kinatinktur.
Fötterna böra värmas. Stundom kan näsblod hämmas
derigenom att litet kallt vatten nedhälles eller ett
kallt jern hålles på ryggraden. I händelse af
förstoppning tages ett laxativ .
|
|
Qväfning.
Får någon ett
fiskben i halsen, bör man nedsticka pekfingret i
halsen och trycka det mot tungspenen för att
åstadkomma kräkning. Lyckas ej detta, bör patienten
försöka svälja ett stort stycke potatis eller mjukt
bröd. I värsta fall gifves ett kräkmedel.
|
|
Styng af insekter
(geting,
broms, bi etc. ). Symptomer. Svullnad, äckel, feber.
Behandling. Man trycker en nyckel hårdt mot såret så
att gadden pressas fram och kan uttagas, hvarefter
litet linneskaf, doppadt i blyvatten pålägges.
Patienten gifves 15 droppar hjorthornssalt (sal
volatile) i ett halft vinglas kamomillte.
|
Sjukdomars lindrande
|
Ricinolja
(Oleum ricini)
grm 150. Det vanligast använda
laxermedlet. Användes som laxativ i febersjukdomar
samt då magen är öm och kolikplågor förefinnas.
Dosis är en matsked åt äldre, en tesked åt barn. När
vid diarré buller och slitningar förekomma i magen,
verkar ricinolja, tagen en tesked hvarje eller
hvarannan timma, ganska välgörande.
|
|
Kolera.
Om
diarret är lindrigt, använder man risvatten eller havresoppa,
rödvin, vått,
värmande omslag om magen samt ett
Dovers pulver 4 gånger om dagen. Vid häftigare diarre ger man 30 droppar koleradroppar
4 gånger om dagen, isbitar
för törsten samt en senapsdeg i maggropen. Om
sjukdomen är fullt utbildad, invecklar man den sjuke i varma yllefiltar,
lägger varma krus under fötterna samt tager invärtes nervdroppar, 15 stycken
hvarannan timme. Isbitar derjemte och sodavatten eller champagne till
dryck. Mot krampen använder man frotteringar med kamfersprit samt, om så ske
kan, varma bad.
|
Särskilda
regler och försigtighetsmått vid gifvandet af medicin.
|
Med afseende på idiosynkrasi.
Med idiosynkrasi menar man en
egendomlig disposition inom organismen, som vanligtvis
ej förekommer hos folk i allmänhet. Vissa personer t.
ex. kunna ej taga calomel i den minsta dos utan att
afficieras deraf (salivation), andra t. ex. kunna ej
taga opium, senna m. m. och denna egendomlighet kallas
patientens idiosynkrasi. Härtill måste man taga hänsyn.
|
|
Slag.
Senapsdegar på vadorna
och varma krus under fötterna. Kan den sj uke svälj a,
bör man genast gifva honom ett laxermedel. För öfrigt
sörje man får, att han får ligga beqvämt; kläderna böra
knäppas upp kring lifvet, ha 1 sduk och krage borttagas,
på det att andedrägten må fortgå oförhindradt.
|
|
Svimningar, hysteri
etc. Kläderna
lossas; tinningarne badas med vatten eller
eau-de-cologne; fönstren öppnas så att frisk luft kan
intränga, och heta tegelstenar läggas under fötterna.
Buller och äfven allt för mycket deltagande bör
undvikas.
|
|
Skendöd genom
dryckenskap.
Hufvudet upplyftes;
kläderna lossas, och så snart patienten kan svälja
gifves ett senapskräkmedel.
|
Slag eller kongestioner i allmänhet.
Hufvudet upplyftes; alla åtsittande band eller kläder lossas; kalla omslag läggas på
hufvudet, hvilket bör rakas; blodiglar sättas vid tinningarne, och läkare
eftersändes
genast.
|
Råd vid dramatiska händelser
|
Orm bett.
Bett af huggormen, som i vårt
land är den enda giftiga arten, kan någon gång bli
farligt, synnerligast
för
små barn, ehuru det hör till de största sällsyntheter.
Många äro de medel, som blifvit använda mot ormbett; det
mest verksamma synes vara sprit i riklig mängd, och det
är likgiltigt under hvad form den intages, såsom rom,
arrak, konjak, bränvin, sherry etc. Några af dessa
spritdrycker har man alltså, att gifva i riklig mängd åt
den, som blifvit ormstungen, men man bör ej företaga
något med sjelfva såret, såsom att bränna det med lapis
etc., innan läkare hinner anlända.
|
|
Bett af galna djur.
Symptomer. Vattuskräck eller
förskräckelse för alla flytande ämnen. Behandling. Den
sårade lemmen ombindes hårdt; såret urskäres och brännes
med glödgadt jem eller frätsten och förbindes. Patienten
får ett laxativ och sedan någon varm dryck i stora
qvantiteter. Om kloroform kan anskaffas, drypas några
droppar deraf på en näsduk och hålles för näsan och
munnen på patienten, medan såret brännes. När
andedrägten börjar låta besvärad, borttages kloroformen.
Om försigtighet iakttages, är ej farligt att på detta
sätt använda kloroform, och man kan då, lättare bränna
såret.
|
|
Gifterna delas in i
fyra klasser.
I. De som framkalla
lokala symptomer.
II. De som framkalla
krampaktiga symptomer
III. De narkotiska eller
söfvande gifterna.
IV. De förlamande
gifterna.
Både minerala, animala
och vegetabiliska gifter finnas.
|
I.
Läkare
bör omedelbarligen eftersändas.
II. Den föda
som återstår och de koppar och kärl
patienten begagnat nyss före sitt illamående
böra inlåsas och alla patientens uttömningar
tagas tillvara.
III. Som
ledning för behandlingen undersökas kärlen
noggrannt, d. v. s. man ser på dem och
luktar på dem.
|
|
|
Hängda.
Repet eller bandet,
hvarmed personen hängt sig, lossas och ådern öppnas på
halsen eller armen. Om elektricitet finnes att tillgå,
kan den med fördel användas, och för öfrigt behandlas
patienten som vid drunkning, undantagandes att 8-10
blodiglar placeras vid tinningarne.
|
|
Då kläderna fatta
eld, nedlägges personen på golfvet och insvepes hastigt i en
bordduk, matta eller täcke och rullas deri, så att elden
slocknar.
Antändes en qvinnas kläder,
bör hon genast insvepas i en matta, täcke eller annat
tjockt tyg, som rullas hårdt omkring henne.
|
|
Blödningar, som uppkomma derigenom att en pulsåder blivit skadad,
kunna igenkännas derpå att blodet sprutar ut häftigt och
afbrutet och har grann skarlakansröd färg; är deremot en
mindre ådra skadad, så är blodet mörkare och flyter
jemnare. Dessa sistnämnda förbindas, med kompresser och
bandage, men för pulsådrorna fordras annan behandling.
Ett linneband fastknytes vid ett stycke af en käpp, ett
qvastskaft eller dylikt. Sedan knytes band löst kring
armen, och andra ändan på käppen inträdes derigenom,
hvarefter käppen kringvrides, tills bandet blir så hårdt
åtdraget kring armen; att blödningen stannar, då bandet
tillknytes. Innan vridningen börjar, bör en kompress af
ett litet mynt, väl inlagdt i linneskaf och linnelappar,
läggas öfver ådern under bandet. Är såret på benet,
drages en linie från inre sidan af knät mot yttre sidan
af ljumsken, och i denna riktning lägges en kork. Hvar
och en bör underrätta sig om pulsådrornas och de andra
större ådrornas läge och äfven underrätta sina tjenare
derom samt huru blödning kan hämmas.
-------------------------------------------------------
Källa: Oumbärlig handbok för alla
Menniskor.
Svenska originalförfattaren är E. Hagdahl
Ur en praktisk handbok från 1883.
Valda delar utplockade och illustrerade
av Clara Salander.
|
Se "allt
om fantastiska Clara!"
-------------------------------------------------------------------------------
Sidan
är sammanställd av Lisse-Lotte Danielson
Gå till 
Startsida
Senast uppdaterad:
2011-05-01
