Tommy Karman - Evig undran.
Gå till Startsidan Senast uppdaterad: 2010-09-20
Evig undran, del 2.
Vattnets ljud är det första ljud vi möter när vi tumlade om i moderlivets ocean, som en rest ur urtidshavet är bruset och kluckandet det som följer oss genom livet. Inget vattendrag är de andra likt. Varje vattendrag har sin egen ton, sin doft, sitt rörelsemönster, sin kemiska sammansättning.
I havet skrevs tidiga frågor. Källor som med klart kallt vatten sprang direkt ur jordens djup var redan i artens stapplande barndom omgivnen av mystik. Var kom de ifrån? Vilka krafter rörde sig i djupet? Jorden pulsar, häver, sänker. Det sägs att om vi vill veta hur gammal jorden är måste vi betrakta ett rasande hav. Men i lugna kvällar kan dyningen läspa mot stranden som ett sovande barns andetag.
Havet kan tala lågmält och förmedla intryck till oss som vi inte vet att vi äger. Varenda droppe vatten som finns var med då vår planet föddes. Det blir aldrig mer vatten, det blir heller aldrig mindre. Vattnet i en törstig flickas kupade hand kan en gång ha varit i Napoleons badkar.
Havet har alltid lockat till uppbrott och resor men också fruktan. Lyftande, bärande men också fyllt av plågor och undergång.
I sjömäns berättelser i alla tider kränger redlösa fartyg omkring i sugande sjöhävningar. Det måste ha varit en märklig känsla som drev sjöfarare mot okända vattenvidder och eviga undran vad som kan finnas bortom horisonten.
Vi sprang iland, lyckliga över att slippa skola och läxor.
Vi drog presenningar av jollar och ekor, vi plockade fram åror, master och hemmasydda segel, allt i flygande fläng.
Fram till midsommar var vi ensamma på ön, vi kunde fritt gå omkring över tomter och över stängsel, titta in genom fönster och välta omkull överfulla regntunnor.
När jag vaknade på morgnarna visste jag vindens styrka och riktning, bara genom att lyssna. När jag hörde motorljud visste jag vems båt det var. Utombordsmotorer började dyka upp; Penta, Johnson, Seagull, Evinrude…
Alla dessa ljud fanns i mitt huvud, jag var expert på motorljud. Vi tävlade när vi hörde en båt, blundade och rabblade upp vem det var. Vår båt hade en tändkulemotor, slitstark, krånglade aldrig. Inget ljud från en tändkula var den andra lik.
Ett par av båtarna i vår vik hade dieselmotorer, ljudet var annorlunda, mer dämpat. En klassisk Petterssonbåt fanns, lång och vacker i mahogny och med den typiska böjda bogformen. Båten var en fröjd för ögat, skärgårdens drottning.
----------------------------------------------------------Gå till 
Startsida
Senast uppdaterad: 2010-09-20
