Gå till  Startsidan  
Senast uppdaterad: 
2010-09-20

För öfridens skull,
del 5.

Egons pappa var öns alltiallo, ständigt behjälplig när något skulle fixas, någon
brygga repareras eller båt tätas. Han gick alltid omkring med allehanda verktyg
kring bältet, småtrallande och förnöjsam.

Hans bokhylla var fylld med litteratur på svenska, engelska och tyska.  Jag
läste titel efter titel och gjorde ordrim efter böckernas namn. Staplade dem på
varandra eller efter varandra. Skrev listor.
Där fanns boken ”Dödscell 2456” av
Caryl Chessman.
 Han som genomled sin utmätta tid i 4 322 dagar eller nästan 13 år innan
dödsdomen blev brutal verklighet. Hans skarpa blick på bokomslaget fanns inom
mig. Etsade sig på något sätt fast i mitt inre. Jag tyckte synd om honom i hans
väntan på det oundvikliga och jag fantiserade över hans liv i cellen. De få gånger jag varit hemma hos dem var på kalas för Egon eller hans syrra.
Hans mamma ordnade och stod i. Bakade bullar och kakor, serverade saft. Vi var
mer eller mindre tvingade att gå dit, ”för öfridens skull”.

Egon var tekniskt begåvad, han hade byggt en fullt fungerande ångmaskin, som han
monterade i en båt han täljt i trä. Han var en särling bland barnen men formbar
som en barnsoldat. Tanterna på ön älskade honom. Han gillade inte segling eller
pojklekar. Han var hellre försjunken i senaste numret av Teknikmagasinet eller
byggde med sitt Meccano.

Hans lillasyster Inga-Lisa hade kolsvart tovigt hår som nutida hemmagjorda
dreds
och med sina mörka ögon var hon inte lik någon annan. Jag hörde ibland något
viskande om ”oäkting”. 

Det fanns inga jämnåriga att leka med, hon följde så gott hon kunde de större
flickorna. De tog motvilligt emot henne men kunde
vara elaka och grymma. Inga Lisa var mycket påhittig, vilket de andra flickorna
inte var sen att utnyttja. Hon tvingades springa ärenden, stjäla pengar, sprit
och cigaretter. Hon ville var till lags, vara omtyckt, tillhöra ett sammanhang
hon ännu inte funnit. 
Hon var den på ön som jag aldrig riktigt fick fatt på. Hon svävade omkring som
en älva. När jag tyckte mig fångat henne försvann hon.