Gå till  Startsidan   Senast uppdaterad:  2010-09-20

För öfridens skull, del 5.

Egons pappa var öns alltiallo, ständigt behjälplig när något skulle fixas, någon brygga repareras eller båt tätas. Han gick alltid omkring med allehanda verktyg kring bältet, småtrallande och förnöjsam.

Hans bokhylla var fylld med litteratur på svenska, engelska och tyska.  Jag läste titel efter titel och gjorde ordrim efter böckernas namn. Staplade dem på varandra eller efter varandra. Skrev listor. Där fanns boken ”Dödscell 2456” av Caryl Chessman.  Han som genomled sin utmätta tid i 4 322 dagar eller nästan 13 år innan dödsdomen blev brutal verklighet. Hans skarpa blick på bokomslaget fanns inom mig. Etsade sig på något sätt fast i mitt inre. Jag tyckte synd om honom i hans väntan på det oundvikliga och jag fantiserade över hans liv i cellen. De få gånger jag varit hemma hos dem var på kalas för Egon eller hans syrra. Hans mamma ordnade och stod i. Bakade bullar och kakor, serverade saft. Vi var mer eller mindre tvingade att gå dit, ”för öfridens skull”.

Egon var tekniskt begåvad, han hade byggt en fullt fungerande ångmaskin, som han monterade i en båt han täljt i trä. Han var en särling bland barnen men formbar som en barnsoldat. Tanterna på ön älskade honom. Han gillade inte segling eller pojklekar. Han var hellre försjunken i senaste numret av Teknikmagasinet eller byggde med sitt Meccano.

Hans lillasyster Inga-Lisa hade kolsvart tovigt hår som nutida hemmagjorda dreds och med sina mörka ögon var hon inte lik någon annan. Jag hörde ibland något viskande om ”oäkting”. 

Det fanns inga jämnåriga att leka med, hon följde så gott hon kunde de större flickorna. De tog motvilligt emot henne men kunde vara elaka och grymma. Inga Lisa var mycket påhittig, vilket de andra flickorna inte var sen att utnyttja. Hon tvingades springa ärenden, stjäla pengar, sprit och cigaretter. Hon ville var till lags, vara omtyckt, tillhöra ett sammanhang hon ännu inte funnit.  Hon var den på ön som jag aldrig riktigt fick fatt på. Hon svävade omkring som en älva. När jag tyckte mig fångat henne försvann hon.