Prästfru anklagad som häxa

En
gång i tiden var rykten om häxor och Blåkullafärder något högst allvarligt, inte
minst för de kvinnor och män som dömdes till döden för detta. Men hur kunde man
vara säker på att någon var en häxa? Och trodde alla verkligen på häxor? En titt
i arkiven visar att det faktiskt fanns en hel del skeptiker, och att inte alla
som vittnade mot häxorna var så säkra på sin sak.

  
Klicka på bilden för att se den större!

Längre ner hittar du en renskrift av brevet!

Det
dokument som visas här är skrivet av den 15-årige skolgossen Lars Johansson, och
innehåller ett erkännande om att han ljugit när han pekat ut en kvinna som häxa.
Personen det handlar om är

Katarina Bure från Gävle,
som 1675 anklagades för ha fört barn till djävulens sabbat i Blåkulla. Trots att
hon vägrade erkänna dömdes hon till döden av en särskild kommission som
tillsatts för att rannsaka om häxanklagelser i Gästrikland.

Katarina blev dock inte avrättad, utan lyckades fly staden innan det var för
sent. Till sin hjälp hade hon sin make, kyrkoherden i
Gävle Petrus Fontelius,
en av de faktiskt ganska många präster som var öppet kritiska mot alla rykten om
påstådda häxor. Han författade ett stort antal skrivelser där han försvarade sin
hustru, som han skickade bland annat till kungen. Dessa skrivelser, som
innehåller alla tänkbara argument till varför Katarina inte kunde vara skyldig,
finns bevarade på Riksarkivet.

1676
prövades hennes sak igen av en domstol, denna gång en av de kommissioner som
rannsakade om häxanklagelser i Stockholm. Vid det laget hade flera av de
ungdomar som vittnat tagit tillbaka sina anklagelser, och en av dem var alltså
Lars Johansson.

I
arkivet finns hans skriftliga erkännande om att han försökt vägra vittna, men
till slut ändå gjort det efter att ha blivit hotad. Det här vittnesmålet,
tillsammans med flera andra, ledde till att domstolen upphävde den gamla
dödsdomen och istället frikände Katarina.

Renskrift/Transkription

Huru dhet tillkåmmer at iagh bekiände om blåkulla

färden på prestmoder så ähr iag tuungen dher till aff Olåff

Pederson i allmenninga, som på comission satt tij han ho-

thade migh på en kroogh /: dijt iagh aff comission sändt bleff :/

medh handklåfar, om iag inteth skulle bekiänna på henne,

där var ock tillstädes Lars wälgiff. flicka, och många an-

dra som sadhe att iagh sågh prestmoder så wähl som dhe.

Sedan när iagh ändå inte någott på prestmoder bekiänt

hafwer in för com. stood samma Olåff Pederson

baak för migh ock nappade i migh, och råskade handklåfar-

na åth migh, ock siälfa herrarna som på com: såto, sa-

dhe efter då intet vill säija så ästu inte på någon goodh

wägh. Måste så tuungen bekiänna på prestmoder.

Detta sant wara bekiänner jag underteckadt.

Lars Johansson.

dh 22 maij Ao 1676.

Denne Attest ähr af frij willia skrifwen och gifwen af

en schole discipel här i staden 15 åhr gammal, hwilket

iagh i sanning kan betyga.

M Kolmodinus

Leh: Gefw: Rector.

-------------------------------     

Gå till  Startsida  

Senast uppdaterad: 
2010-01-26